Veckans polisrapport siterat från ViV nr 40:

ODENPLAN, tisdagen den 28 sep, under dagen.
Stöld. En man upptäcker att den cykel han parkerat på Odenplan fyra månader tidigare inte längre finns kvar. På platsen där cykeln stod ligger i stället en sporttidning samt en cigarill. Mannen kontakter polisen och uppger att cykeln utifrån bevismaterailet från platsen har stulits av en ”lågutbildad man i övre medelåldern”.

Dock detta beslut gav en känsla av kurage hos politikerna som jag saknat länge och som ingav en känsla av hopp om framtiden.

Nu har det gjorts klart att hundar har samma rätt som alla andra djur och varelser att vistas i naturen oavsett om den förvandlats till förmänskligad stadsmark eller fortfarande är vildvuxen utanför staden. Människan är ett konstigt djur, vi tar på något sätt för givet att vi står över alla andra varelser på jorden även när det gäller rätten att besluta om andras rätt att finnas, som om det vore den mest naturliga sak i världen.

Det oroar, om den grundläggande tanken hos oss människor är, utan att tänka efter, att vi spontant kan besluta om andra varelser liv och död utan minsta reflektion, då är det inte konstigt att jorden inte utvecklas harmoniskt med övriga liv och naturliga flöden.

Att Hanna Broberg blev citerad i Vi i Vasastan veckan innan, med åsikten att polisen hade viktigare saker att göra än att jaga hundägare, kändes ju även det som en befrielse. Jag skriver citerad för man vet aldrig när man har med Vi i Vasastan att göra. Personligen lärde jag mig, när jag träffade Lars Lehman att även han var en resonabel konstapel som för det mesta blivit förvrängd av tidningen.

Jag tror vi kan avskriva ”Hundkriget i Vasastan” nu, som en tidningsanka producerad av Vi i Vasastan. Men man får förstå dem med, även de vill ju överleva och konflikter säljer bra.

Även om hundkriget verkar gå till sitt slut så innebär inte det att allt är 100% bra med alla hundar i Vasastan, kommunen borde ta initiativet tillsammans med Länsstyrelsen och SKK, för att bilda en policy grupp som borde arbeta fram riktlinjer för hur hundar skall kunna få en naturlig plats i staden.

Hudfrågan är känslig och även om hudar inte utgör någon reell fara för människor i staden så utgör många människor en reell fara för många hundar. Hunden måste på ett aktivt sätt implementeras i samhället och upplevda faror och oro hanteras på ett adekvat sätt.

Hundrädsla är tex inte en fråga om koppel på hund utan en mycket större fråga som bör hanteras, samma sak gäller hundallergier som för många är skrämmande, denna fråga måste få en seriös behandling. Sedan som sagt har vi alla understimulerade hundar som inte får sina rättigheter tillgodosedda, framförallt när det gäller motion, men även när det gäller rätten att bli en social del av hundflocken i staden.
Till detta kommer hundens rätt att delta i samhällslivet som en social varelse, frågan om hundar och gemensamma lokaler, kaffer, restauranger mm bör hanteras på ett seriöst set, för hunden är en del av samhället och hundarna blir fler och fler och kommer så att bli i ett samhälle som allt mer består av ensamhushåll, samtidigt som vi blir äldre och äldre.
Dagens hund är en samhälls varelse som är hygieniskt minst lika ren som vi människor och ofta renare, våra hundar har ett bättre bakteriedödande system än vi själva och med att vi idag rengör och vårdar våra hundar på ett sätt som var helt främmande för tidigare generationer så är stadshunden ett hygieniskt föredöme, vem skulle köpa special schampo för sin hund för 50 år sedan? Idag är det naturligt ”min hund skall vara reare än allt annat”.

Idag gör vi det enkelt för oss vi soppar frågan under mattan och med jämna mellanrum dyker krav på förbud eller förföljelse upp. Människor med hund allergiska problem vill gärna kräva hundförbud över allt medan det inte faller någon in att kräva att alla träd och gräsmattor skall utrotas för alla pollenallergikers skull.
Personligen är jag allergiker som i stort lyckats arbeta bort min hundallergi men samtidigt har min pollenallergi utvecklats mer och mer vad nu det kan bero på. Men det får mig inte att vilja kräva träd och gräs fria ytor i staden utan tvärt om jag vill ha fler (friska) träd i staden och mer gräsmattor.

Hunden som del av den moderna familjen är ett faktum oavsett om hunden är enda familjemedlemmen eller en av en stor familj och hunden måste få en plats i samhället som gör att den kan finnas utan att utgöra ett problem eller själv bli behandlad som ett problem, men för att det skall ske måste frågan hanteras seriöst av myndigheterna och inte soppas under mattan.

Rätt hanterad kommer hunden att bli en mycket viktig del av samhället som kommer att spara miljontals kronor av skatte pengar för oss alla, bara detta faktum gör det värt för kommun och länsstyrelsen att hantera frågan med seriös meddel istället för att antingen bara förbjuda eller ducka.

Hunden människan bästa vän, nu är det tid för att människan skall bli hundens bästa vän också

Visst stan har en förkärlek för salt, vilket varit ett litet helvete för våra hundar men vi har överlevt.
Det är konstigt med tjänstemän i förvaltningen, det verkar som de aldrig lämnar skrivbordet trotts att vi lever i en mobil värld, vad gör de alla vid sina skrivbord? varför inte gå ut och upplev det ni ansvarar för och skicka instruktioner från verkligheten, istället för att sitta bakom skrivbordet och fantisera.

”HMMM det är kalt ute vi måste nog salta” fast det är massor av snö och -10 så saltar man istället för att bara sanda den fasta, frusna snön och vad får vi? jo en gegga som vi alla håller på att halka omkull i samt våra hundar får lider av all frätande salt.

Läste idag att snart har alla en iPhone så vad gör dessa byråkrater inomhus, alla samtal, alla mail, all kommunikation kan ju hanteras lika bra på plats, då kanske man skulle se att lamporna i Spökparken var trasiga. Möten kan hållas på platsen för det man har möte om, parkplanering i parken inte vid ett konferensbord kilometer från parken.

Förslag till politikerna säg upp minst hälften ja varför inte 2/3 av alla kontor och tvinga ut tjänstemännen i verkligheten, då kommer allt bli mycket mer effektivt och ni kommer att spara pengar på hyran som ni kan underhålla parker, gator och torg med och alla dessa tjänstemän skulle få uppleva verkligheten de beslutar om på plats.

Kontoren är bara vilorum för att invänta att dagen skall ta slut, ut med er alla bli effektiva gör nytta.

Tyvärr hade jag inte kameran med mig utan slängde kniven i soptunnan. För sent kom jag på att det kanske inte var så smart eftersom ngn uteliggare eller sopbärare skulle kunna skära sig.

Skulle naturligtvis ha skickat in kniven till de som försöker bestämma över hundägarna. Det var väl knivar och kriminella de ville ha i parkerna-inte hundägarna.

Läste ochså om två ungdomar som hotat två andra ungdomar och rånat dem i Obsan. Ledsen kids att någon hundägare inte var där just då. I så fall skulle det inte hänt.

/E

Man fick många tipps och man lärde sig en hel del. Vid TVen tittade man på Cessar ”mannen som talar med hundar” och det var ganska lätt att börja göra sig bevandrad i hundsamhället

Boss träffar en okänd vän som myser lite med honom.

Vi hörde att många varje kväll träffades i Spökparken, vid 21 tiden, så vi gick också dit, det blev en vana, Boss kunde inte sova utan det, och det lärde honom att umgås med alla olika storlekar av hundar och människor. Vi blev en i flocken och vi lärde oss en hel del.

Nu har något hänt, nu när man träffas fälls kommentarer som ”är FI här” eller törs vi gå dit, hur är det med förbudet, törs man gå dit eller?

I Obsan har det blivit två läger, hundägare och vissa dagis, där enskilda vuxna tagit på sig rollen att jaga bort hundar, när dessa individer kommer flyr hundägarna som om de vore laglösa som driver i parken.

Det började med att Vi i Vasasten fick vår närpolis Lars att uppmana vanliga medborgare att fotografera hundägare som inte tog upp efter sina hundar samt maila honom, då skulle han se till att straffa dem. Som vanligt var det, de som ansvarsfullt pockade upp efter sig, som fick ta gliringarna och skällsorden. Jag har många gånger, när jag anmärkt på att trottoaren inte är en parkeringsplats eller cykelbana fått nedtryckt i halsen att jag skall plocka upp efter min ”byracka” och inte bry mig om att jag hotas att bli skadad av en framfarande cykel i” tour de franc” tempo på trottoaren.

Sedan har det eskalerat genom hot om polisen här eller där och om förbud av hundar här som där och kulminerade med förslag om förbud i Spökparken.

Genomgående är att hundar är farliga och ”förorenar”, som det står på en skyllt vi Norra bantorget. Hur har detta fått genomslagskraft när sanningen är 100% tvärt om ? Dagens hundar badas och tvättas i schampo och balsam speciellt för hundar. De vårdas och klipps och de är familjemedlemmar som oftast handhas bättre än människorna i familjen. Visst det finns aggressiva hudar i staden men det finns aggressiva människor med och antalet förseelser som dessa människor är ansvariga för är hundratals gånger fler. Hundar är så sällan inblandade i våld mot människor att det inte ens finns statistik registrerad. Medan människor dagligen utsätter människor för övervåld, ändå kan man tro att hundar är faran i staden.

Vad är det som hänt varför denna fientliga inställning till hundarna är det en del i vårt svenska kulturarv eller?

Hundarna som träffas i Obsan varje förmiddag borde vara ett utflyktsmål för dagis och andra som vill träffa snälla tillgivna hundar som älskar oss människor, inte något man skall skicka polis på.

Obsan flocken snälla sociala hundar

Risken att bli skadad om man kommer på besök är lika stor som att man kommer att ramla och slå sig när man går hemifrån, den finns men det händer aldrig. Risken att man skall få ett allergiskt anfall eller reaktion i utomhusmiljö är i praktiken NOLL. Vet man att man reagerar om man klappar hundarna kan man avstå, personligen är jag hundallergiker sedan tonåren som genom min Chihuahua Boss nu efter över 40 år blivit av med allergin. Så vuxna och barn har inget att vara oroliga över, hundallergiska reaktioner utomhus som skulle leda till hotande situationer finns inte. Det är en myt.

Hundägare är som alla andra människor, majoriteten tar ansvar för sin hund och vad den gör även om enstaka individer struntar i det ansvaret, men jag skulle vilja påstå att de som tar ansvar är 98% av oss till skillnad från många andra grupper i samhället. Hade alla som har picknick i våra parker varit lika ansvarsfulla skulle vi spara många skattekronor.

Hundens har alltid haft en roll att spela i vår historia, från att ha varit vakt, jakt och brukshund har hunden nu fått en ny roll att som familjemedlem se till att vi får den motion vi behöver, hålla oss friska och den kräver av oss att vi disciplinerar våra humör och psykiska svängningar på ett socialt sätt . Hunden kommer att se till att en allt större del av befolkningne inte hamnar på dyr långvård utan vårdas sig själva.

Hunden är tillgiven och vill vara nyttig för oss, vi borde uppskatta det och människor med inflytande borde stävja fördomar, myter och hundfobi i samhället inte underblåsa den, det är att visa ansvar.

Förödelsen efter bilfärden i Spökparken såg ut att ha förstört parken helt, men redan 10 november börjar gräset komma tillbaka snabbt, trotts att det är sen höst. Detta verifierar trädgårdsmästarnas uttalande att hundar inte påverkar gräsmattorna överhuvudtaget. Deras kommentar efter att jag diskuterat denna förödelse är att gräs återhämtar sig och att hundar snarare kan betraktas utföra vertikalskärning av gräsmattan vilken luftar mattan.

Klicka på bilder för att se dem i förstoring.

När skall våra folkvalda börja lyssna på experterna, de som utför arbetet, istället för att styras av fördomar och rycktesspridning.

Skriv på namninsamlingen http://www.namninsamling.com/site/sign.asp?id=3713

Tack Agneta för stödet, hoppas det är en början på ett resonemang om hundar i staden.

Vi finns vi blir fler så det är hög tid att ta i frågan seriöst.

http://www.namninsamling.com/site/sign.asp?id=3713

Detta är inte hundar det är bilar

Alla som har hund i Vasasten plus alla hundvänner och alla vänner i hela världen måste hjälpa till nu

Bekämpa fördomar och diskriminering alla skall ha samma rätt, ingen ny apartheid, där vissa medborgare inte får vara i vissa salonger, för att de inte är fina nog.

Skriv på NU

En av oss som dagligen promenerar med våra hundar i parkerna råkade under september månad ut för en olycka, han ramlade och skadade en ryggkota så illa att den spräcktes, vilket ledde till operation med efterföljande kryckor och värk.

Men hunden tvingade konvalescenten till dagliga promenader i vart fall, först med kryckor sedan med värktabletter och idag mer eller mindre återställd och promenerar med sina hundar timmar varje dag.

Vi konstaterade tillsammans idag att utan hunden hade det nog blivit sängen istället, utan incitamentet kärlek till sin hund hade säkerligen sängen varit den mest inbjudande platsen, med följd att samhället fått sätta in sjukgymnastik, hembesök och andra kostsamma insatser. Vi insåg att denna lilla hund nog sparat ett par hundar tusen åt samhället bara i detta fall, hur mycket blir inte det i alla fall där hunden får ut oss på hälsosamma promenader.

Förra året hade vi en annan hudägere som genomgick en ryggoperation som var större, då trodde jag inte att hon skulle återkomma, men strax var hon åter i Tegnérlunden med kryckor och hjälp för att kunna hålla sin hund och idag är hon piggare än innan operationen, hur mycket samhället sparade där vill jag inte tänka på, men tillsammans har dessa två hundar finansierat skötseln av minst en park ett år så kom inte och säg att hunden inte bidrar till samhällets bästa.

Hej Hanna Ericsson Broberg

Du skrev till oss hundägare för snart en månad sedan att du var” Välkommen för en dialog och med idéer om en lösning för alla.”

Vi har inte sett något initiativ till detta från kommundelsnämndens sida sedan dess och vi undrar om det bara var tomt prat eller om ni avsåg att genomföra en reell dialog med oss medborgare.

Vi har fortsatt att dokumentera förödelsen i Spökparken vilken bara blir värre och värre, dock inte pg av hundarna denna gången heller.

Jag har bifogat en PDF med bilder på den senaste vandaliseringen som ägde rum i går något, att fundera över när Parkmiljögruppen förskingrar skattebetalarnas meddel på detta vis. Att först lägga ut troligen hundratusentals kronor på att renovera gräset och sedan köra sönder det samma höst är skandal.

Vi tar initiativ till dialog, vi bjuder in dig och alla i stadsdelsnämnden som vill följa med på en rundvandring i Vasastans parker under våran guidning för att besiktiga förödelsen i våra parken inte bara Spökparken. Vi har mycket att berätta om vi vandrar här varje dag.

Ni kan själva ange tid och dag för denna vandring vi anpassar oss detta är viktigt för oss medborgare i stadsdelen.

Mvh

Carl Garman Gulbrandsen
Wallingatan, Stockholm

Idag har man försökt att rädda situationen genom att sprida ut ny jord så nu är spåren borta men det kommer att bli lerigt och går människor i det kommer det att helt trampa sönder gräsmattan så det blir väll vi hundägare som får skulden i alla fall. Undra vem som betalade för försöket att återställa gräsmattan.

Många är upprörda över hundförbudet i Spökparken. Här kommer information om vad DU kan göra för att stoppa förbudet.

1. Skriv på protestlistan

Gå in på www.namninsamling.com/spokparken

2. Gå med i Facebook-gruppen

Gruppen heter Spökparkens hundvänner. Där kan du diskutera hundförbudet och samverka med andra för att stoppa beslutet. Gå med i gruppen! Tillsammans är vi starkare!

3. Skriv en insändare till Vi i Vasastan

Politiker som vi varit i kontakt med läser lokaltidningen och tycker i dagsläget att det mest är positiva reaktioner på förbudet. insandare.stockholm@direktpress.se SMS: 0730-120 830

4. Skriv till politikerna

Det är ytterst viktigt att du säger vad du tycker till politikerna som sitter i Norrmalms stadsdelsnämnd och Stockholms kommunstyrelse och bestämmer! Det slutliga beslutet ska tas i Stockholms kommunstyrelse och då införs hundförbudet i Stockholms ordningsstadgar. Skriv till politikerna på nedanstående adresser och tala om för dem hur mycket Spökparken betyder för oss hundägare och att du är emot förbudet!

•Kommunstyrelsen: kommunstyrelsen@stadshuset.stockholm.se

•Norrmalms stadsdelsnämnd: info@norrmalm.stockholm.se

OLOGISKT

Jag gick på Kungsholmen härom dagen och överhörde en kvinna som mötte en man på gatan och sa -Hej hur är det med ryggen idag…

Min första tanke var att dom var vänner.

Men samtidigt som han fortsatte utan att sakta ner svarade han -Jo med naprapathjälp har det löst sig, tack o lov.

Dom kände inte varandra dom kände till varandra som grannar gör.

Innan jag skaffade hund bodde jag i Vasastan anonymt, jag handlade och på sin höjd kände kassa-tjejen igen mig och grannarna i min port såklart. Men nu efter 7 år som hundägare kommer jag inte mer än en meter utanför porten innan jag står och pratar med någon jag känner till. Det är allt från personer i tjugo års åldern till långt över persionsåldern. Det finns i vår skara bl.a en sjöman som kan berätta om fantastiska upplevelser från alla sju haven till kända författare som vi delar den skräckblandade förtjusningen i att släppa en bok. Vi har musiker, översättare, NK-butiksägare, universitetslärare, mäklare mm.

Parken och hundarna gör oss personliga. Här möter vi människorna bakom fasaden där den gemensamma nämnaren är hunden. Vi respekterar varandras privatliv men undviker inte kontakt och samtal på ett öppet och nära sätt.

Det jag vill ha sagt är att om man bor i en villa i Bromma och passerar förbi i Vasastan känner man sig anonym. Men kom ihåg att vi har samma känsla som du har på din gata i Bromma bland dina grannar som känner dig. Att stänga en park för oss är som att tala om att du inte får köra in på din gata längre för du är hundägare eller har 2 barn och inte 3. Det är ologiskt.

Mvh Alexandra

Slottet från 1849

Jag var i Oslo över helgen. Jag klev av tåget vid Nationaltheatret och kom ut i strålande solsken till en härlig höstdag i Norge. Jag beslutade mig för att gå till hotellet genom Slottsparken. Jag möttes först av det ståtliga stora slottet på kullen och förväntade mig bakom den en vaktad park med prydligt figurklippta buskar, imponerande odlingar, statyer, gångar med krattat grus, nyklippta gräsmattor som inte får beträdas och organiserade guidade visningar.

Slottsparken

Men ack så jag bedrog mig! Bakom slottet uppenbarade sig en av de vackraste parker jag någonsin sett. Flera dammar med fågelliv, underbart vackra och lummiga träd – och – den mjukaste och grönaste av gräsmattor utan några som helst tecken på slitage eller uttorkning.

Och vet ni vad? Parken var full av människor som njöt av och brukade parken, i härligt idylliskt samspel. På gräsmattan satt ett par och lärde varandra jonglera. Längs dammen gick familjer med barn och tittade på fåglarna och lekte i höstlöven. Bredvid lekte ett annat par boll med sin LÖSA hund och från andra sidan kom en kvinna med sina två okopplade hundar. De hälsade vänligt på varandra och klappade hundarna. Allting var lugnt, avslappnat och avspänt och på något sätt väldigt tryggt och självklart. Och inte en enda förbudsskylt om någonting. Alla bara njöt av naturen. Och det var vackert.

Men då kom också sorgen i mig och en känsla av att ha blivit förd bakom ljuset. Varför kan vi inte ha det så här i Stockholm? Varför är svenskarna så rädda för hundar när norrmännen inte är det? Varför kan barn leka sida vid sida med okopplade hundar i en högst kulturhistoriskt värdefull park i Oslo men inte i Stockholm? Hur kommer det sig att norska trädgårdsmästare kan sköta gräsmattor till perfektion i en besöksbelastad park när svenska parkförvaltningen inte ens kan få gräset att gro i en inhägnad? Varför ingår inte hundar och hundägare i stadsbilden och samhället i Stockholm när de så självklart gör det i Oslo?

När jag kom hem var jag bara tvungen att leta upp vad den norska lagen säger om kopplingstvång. Resultat: Det finns inget kopplingstvång i Oslo. Hundlagen säger (egen övers. fr. norska):  Samhället, både privatpersoner och organisationer, har ansvar för att inom lagens ramar utöva och tillämpa ett positivt och ”samhällsgangligt” hundhållande, till glädje för den enskilde hundägaren. Allmänna regler om koppling av hund: Hundar får vara lösa om de är under kontroll på aktsamt sätt. Hundägaren ska se till att hunden inte springer mot, hoppar på, förföljer eller ställer sig i vägen för folk som inte önskar detta.

Det är alltså situationen och individerna som bestämmer i Oslo. Om en person inte önskar ha att göra med en hund så säger han/hon vänligt till och hundägaren ser till att hans hund inte interagerar med den människan. Och det är varje hundägares ansvar att se efter sin hund i samhället. Inte ett förmyndigande och fördomsfullt allmänt beslut från ovan att hundar inte får vara lösa där det finns människor.

Norrmännen verkar ha fattat och anammat det här med frihet under ansvar. Och det funkar. Uppenbarligen.

På Oslo stads hemsida står det också att  man ordnat med aktiviteter åt barn på en gård där de får lära sig om hundens språk och signaler och umgås och träna med hundar även om de själva inte har hund. Och den 20:e september är hundens och hundägarnas dag i Oslo. I en beskrivning av dagens aktiviteter står det: ”…Tilslutt kan barna kose med hundene…”.

Vad är det för fel på svenskarna?

Vi som har hund ser den som en del av familjen, det gör att vi är en folkgrupp dvs vi är en grupp människor. I Stockholm är vi 10-tusentals människor som har en hund i familjen.

Att förbjuda oss att vistas på vissa platser är diskriminering och förföljelse av folkgrupp.

Det är olagligt, kommunen kan förbjuda beteenden, som att inte ta upp efter hunden eller att vi låter hunden gräva i gräsmattor men det är olagligt att förbjuda oss som grupp.

Eftersom hundar inte får finnas lösa i staden utan enligt den lokala ordningsstadgan ständigt skall vara kopplade så är ett förbud av hundar detsamma som ett förbud för hundägare att vistas på vissa platser, nu Spökparken.

Därför är det olagligt att förbjuda hundar generellt eftersom de utesluter oss som äger hundarna från den gemensamma samvaron, vi kan inte delta på samma villkor.

Kommunen måste sluta att förfölja oss som grupp det strider mot alla internationella lagar.

Vad är detta att diverse ytterområdsmänniskor med arbetsplats i innerstan ska sätta upp riktlinjer för hur vi ska bo?

HUNDRASTGÅRD I OBSAN!

Dom ska rusta upp Spökparken till en ”1700-tals oas” vilket tydligen hänger på hundtassar men sen skända ner Observatorieparken. Jag kan bara ana var den ska vara placerad, så j-la dumt. OM dom tror att vi sociala människor med ordning på våra hundar ska stå och tryck i en bur har dom super (massa fula ord) fel. Att bygga rastgård åt förbipasserande hundar med tvivelaktiga ägare är ju ännu mer i den riktningen att det bara ska skapas en miljö åt turister och förbipasserande. VI som bor här räknas inte.

Jag hoppas vid min gud att vederbörande som sitter på sin rumpa och funderar på detta reser sig upp och tar en tur ut i parken och PRATAR med oss.

Mvh Alexandra

Gräsmattan som lades om Aug/sep 2008 självdöd pg av avsaknad av sol och gödning ingen omvårdnad

Gräsmattan som lades om sommaren 2009 sönderkörd av en gigantisk gräsklippare den 6 Oktober dagen efter det kraftiga regnandet .

En av gräsmattona som lades om aug/sep 2008 självdöd pg av avsaknad av sol ,gödning, vatten och omvårdnad

Entreprenadbil som haft kul idag 9 oktober i parken gjort en rivstart på gångvägen

Entreprenadbil som tar närmaste vägen till papperskorgarna rakt över gräsmattan

Här forsätter resan över de nylagda gräset från i somras

Bil som försöker ta sig igenom porten till parken

Stor självdöd del av gräsmattan som lades om aug/seo 2008 uttorkad, ingen sol ingen näring

1700-tals porten som varje vecka blir sönderkörd av personbilar, lastbilar och entreprenadmaskiner

Ena porten till parken som lämnats att ruttna sedan många år utan omsorg när man ser den och tänker på att det skall vara hundarna som gjort det undrar man hur det är fatt med människan

Denna gräsmatta gjordes ett halvdant försök att lägga om aug/sep 2008 nu har människor, bilar och uttorkning totalt ödelagt den igen, ingen sol inget vatten ingen gödning bara vandring och bilväg

Till sist några av hundarna som får skulden för förödelsen. Det är tur att de inte förstår för de hade nog inte gillat att bli förtalade på det sättet

Reflex från Clas Ohlson

Tänk på att våra fyrbentingar inte syns i mörkret och mörkret kommer tidigare och tidigare nu. Redan kl 18 på eftermiddagen är det svårt att uppfatta dom på gatan. Hundarna befinner sig lågt och med tanke på att bilarna kör som biltjuvar upp i parken alla tider på dygnet kan refrex vara skillnaden som avgör.

En reflex är så enkelt hjälpmedel. Jag köper mina på Clas Ohlson för 29 kr oavsett storlek och det finns S, M, L, XL.

För extra små hundar som skulle försvinna i storleken S rekommenderar jag ett reflex-halsband.

”Vem vågar gå in i parken utan just en HUND ?”

Då kom jag på att eftersom de flesta som våldtar, misshandlar och gör skadegörelse är ju män. De som kissar  och skvätter är hanhundar och dessutom sprätter de med baktassarna (stackars gräsmattor) för att visa vem som är herren på täppan.

Alltså – vi förbjuder varelser av det manliga könet att vistas i spökparken!

Men så kom jag på att jag har en riktig karlakarl hemma med skägg dessutom så det vore inte en sån bra ide´.

Vi kanske istället skulle sätta upp en sådan här skylt: